NY BLOGG: http://embju.blogspot.com/
Jag har flyttat till: http://embju.blogspot.com/
Där finner ni troligen främst mina politiska tankar och funderingar, men kanske annat också, tiden vill utvisa!
Stress och vuxenliv
Det är då ångesten kommer. När man ligger ensam i sängen och minns. När man vill skrika kom tillbaka. När man vill skrika hur mycket man bryr sig. När man ligger där i sin känsla av att man aldrig mer kommer hitta någon att tycka om. Det är en känsla som jag inte trodde gick att jämföra med något annat.
Men jag har insett att jag hade fel. Den ångesten existerar i andra sammanhang också. I alla de där sammanhangen när man måste välja mellan att lyssna på sitt förnuft och att lyssna på sin känsla. Hur ska man veta vad som är bäst?
Det slog mig idag hur seriöst livet är. Alla dessa viktiga beslut som man måste ta ställning till. Alla uppgifter man förväntas göra och förväntas klara av. En ständig stress av att inte räcka till och att inte klara av det som man borde.
När blev livet så mycket på riktigt?
Det här med att man inte ska skynda sig att bli vuxen, vilken klyscha! Har alltid ansett att det är en otrolig töntig klyscha också. Plötsligt så inser man dock att det finns en viss poäng med de där gamla klyschorna som folk kommer dragande med. Det finns någon anledning till att man har just de klyschor som man har.
Det är inte alltid så roligt att bli vuxen och ta ställning. Ibland är det rent av onödigt att tvingas ta svåra beslut. Och om man inte pallar trycket? Vad gör man då? Vad finns det då kvar? Är man körd som människa då? Förpassad långt bort till ingenstans. Vad gör man när man inte kan lita på de personerna man trodde att man kunde lita på?
Jo, då letar man sig tillbaka till dem man litade på innan dess. De som finns där och alltid funnits där. De som pallar trycket när man själv inte gör det. Sakta men säkert lär man sig vilka de är, de som finns där, de som betyder något. Och vilka som inte finns där. I
bland vill man vakna upp och inse att allt var en dröm. Men istället vaknar man upp och inser att det är på riktigt. Att man är mitt i sitt liv. Det är inte alltid så skoj. Ibland vill man krypa upp i mammas och pappas famn och inte behöva oroa sig för en enda sak här i livet.
Samtidigt vill man inget hellre än att skapa sitt eget liv. Ta sina egna beslut. Göra sina egna misstag. Hitta sina vänner och sin vän i livet. Bli vuxen
15 november till 25 december...
då är jag i Thailand, THAILAND med min fru...
min lägenhet och två personer som betytt mer för mig än de någonsin anar
Jag sitter här vid bordet i min alldeles egna lilla lägenhet och gör precis just det som jag är rädd att jag gör alldeles för mycket av, nämligen funderar. Vänder och vrider på tankarna och försöker utforska mitt eget innersta. Det gör mig oftast mera olycklig än glad, oftast blir jag mer förvirrad än säker och framför allt så går det inte att få någon slags kontroll för tankar förändras och hela tiden kommer nya. Förmodligen så är det en stor del av att vara människa.
Mitt problem är att jag vill veta. Eller som jag har fått lära mig nu på senaste tiden "mitt problem är att jag vill ha full kontroll". Det stämmer nog, jag vill veta precis vad jag ska göra, när jag ska göra det och hur jag ska göra det, men allra mest vill jag bara veta vad det egentligen är jag vill göra.
Tidigare ikväll satt jag på ett slags mingel och åt middag med Anders och Simon, då slog det mig. Kanske behöver det inte vara så mycket mer än det här? Tänk om jag aldrig blir lyckligare än i just denna stunden, varför då inte nöja mig med det? Självklart kan man som människa aldrig bli nöjd och det är klart att jag ska studera vidare (egentligen är det helt värdelös att ha kapacitet, för hade jag inte haft så j-vla gott om kapacitet hade det inte behövt vara så självklart att jag ska studera vidare) men kanske behöver man inte bo i vart enda hörn i hela världen för att leva ett lyckligt liv.
Jag vill i framtiden jobba inom samma område som Anders och Simon, där jag kan göra nytta praktiskt, hälst med internationell inriktning. Just nu är jag dock väldigt glad precis där jag är och jag önskar att jag kunde få känna att det räcker med det, ett tag i alla fall.
Känslor är ett återkommande problem just nu och framförallt till varför jag inte bara kan vara tillfreds med livet precis som det är, känslan av att jag borde. Jag borde vilja göra ganska många saker och jag borde göra en del saker även om jag inte vill det. Men mitt hjärta vill inte riktigt. Inte alls faktiskt. Fast vissa dagar är inte ens mitt hjärta övertygat, det är de dagarna som är jobbiga. En sak är dock mitt hjärta övertygat om och det skänker så ofantligt mycket lycka, det gör att tanken på att lämna detta kalla, invanda land ändå känns ganska främmande.
För lyckan ligger nog kanske att ha friheten att åka till New York en vecka med en bra vän, eller kanske ett par veckor till Sydamerika med en jag älskar, eller kanske till Thailand med en fru och en väldigt fantastisk Emma.
Lyckan ligger kanske i att höra två personer vars engagemang och arbete man beundrar uttala sina visioner om ens eget engagemang och det arbete man själv skulle kunna göra en dag.
Eller så är lyckan så simpel att den ligger i att sova här i min alldeles egen lägenhet, att promenera mina 20 minuter till jobbet, att ta cykeln 17 minuter till gymmet, att engagera mig i de frågor som jag vet att jag brinner för och lyckan ligger också i att se de två tandborstarna i muggen på hanfatet eller i att hitta ett par kvarglömda mjukisbyxor i min lilla lägenhet som inte är mina.
vacker
saknar mormor och morfar dock!
Gröndal, Karlstad, party och... sen då?
Jag har varit extremt dålig på att uppdatera, eftersom att jag flyttat till min egen lilla etta söder om staden. Dessvärre finns där inget internet. Jag hoppas det dyker upp snarast, då ska jag visa lite bilder på mitt nya hem och uppdatera lite oftare om mitt liv. Inflyttningen förra lördagen var i alla fall fantastiskt skojig, är så otroligt glad att jag har sådanna fantastiska vänner som hjälper mig med tunga soffor och tråkiga IKEA ihoppyssel. För att inte tala om en fru som skänkt mig en perfekt liten soffa =)
Denna helg har spenderats hos mormor och morfar i Karlstad. Där är jag alltid lycklig, där i mitt eget lilla paradis. Johanna, Åsa och Anton förgyllde staden lite extra.
Kanske är därför jag känner mig så tom just nu, för att helgen gick så fort! Eller för att tanken på att det kommer bli jätte jobbigt att åka hem till mig härifrån mina föräldrar alldeles ensam på tunnelbanan. Eller så är det av en annan anledning, men det vill jag inte tänka på i så fall!
must you make me love so much, it's bad enough we get along so well
Sådär, då var det sagt. För idag är jag det! Känns nästan som slöseri att komma hem, känns som att jag borde gå ut och träffa massvis med folk, för jag är övertygad om att alla blir lyckliga bara av att se på mig.
Jag vet inte om det är för att jag hade mitt livs bästa gympass igår och känner mig riktigt fräsch i kroppen, eller om det bara är för att jag faktiskt är riktigt lycklig. Eller kanske för att jag inte tagit ett enda bloss (!) på snart tre veckor. Kanske en blandning av allt det där.
En annan känsla som är ganska häftig är den där känslan när man känner att man går runt och vet något som ingen annan vet. När man kan gå och nästan skratta för sig själv och känna sig lite lagom överlägsen. Jag vet t.ex. nästan precis vad jag vill göra med min närmaste framtid, vilket känns riktigt bra! Fast jag har lärt mig det senaste halvåret att inte tala allt för högt om mina planer, för det blir så mycket jobbigare att byta drömmar då. Men mest av allt så vet jag att jag överlever. Ni kan få hoppa och stampa på mitt hjärta, för hur ont det än gör så tar man sig igenom det. (Det finns säkert undantag...)
Den känslan, att veta att man överlever, veta att man kommer att bli okej, det är helt sjukt befriande! Men, jag måste ändå säga, att även om jag skulle överleva de flesta vänners svek och ett blödande krossat hjärta, så vill jag inte behöva göra det, jag vill gärna fortsätta vara så här lycklig, länge
Gott nytt år, igen
lycka
No regrets; they don't work No regrets; they only hurt
Om 2007 blir bara nästan lika bra som andra halvan av 2006 så kommer jag vara en väldigt lycklig brud =)
Jag har alltid känt att jag haft makt över orden. Med penna i hand har jag känt att jag kunnat göra vad som hälst. På senare tid har det dock inte varit lika lätt, någon gång så förlorade jag makten över orden. Plötsligt vet jag inte alltid hur jag ska uttrycka mina tankar eller - än mindre - mina känslor. Fast ibland behövs det inte.
På 19 år hinner man göra många bra saker, och en hel del mindre bra saker. Man hinner samla på sig mycket man önskar att man gjort annorlunda, eller inte gjort alls. Man har också samlat på sig många mer eller mindre viktiga relationer. Det är inte alls svårt att veta vilka relationer som verkligen är viktiga, som verkligen betyder något. Hur viktig en relation är kan också förändras med tiden. Ibland har man många relationer som är viktiga, ibland är det färre. På 12 slaget inatt kändes det som att jag skulle klara mig genom hela livet med bara en enda - och några till
Kvällen och natten blev underbar, det är nästan så jag vågar tänka att det blev en perfekt nyårsafton. God (lyxig!) mat, följd av ännu godare (!) efterrätt, ett 12-slag med min fru, tillräckligt med skumpa, vin på det, ett sms som etsat sig fast på min näthinna och skänker värme till hela kroppen och sedan timmar med prat och tårar.
Körkort, skumpa och magsår
Blev lite nervös efter att jag nästan blivit påkörd av en taxi, men inspektören höll med om att det var taxichaufförens fel och körkortet var mitt, lätt som en plätt...
Julklappsshoppingen var iaf jätte mysig, fika på det och sedan skumpa med Anton och Björn i Tensta. Riktigt god skumpa (tack Carro & Mats). Blev lite lätt rosig på kinderna, det krävs bara det lilla.
Efter att jag tagit körkortet var jag tvungen att skryta, massvis. Så det blev stolta massutskick av sms. Efteråt fick jag massvis med trevlig och pepp respons. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag hur mycket bekräftelse jag får av en massa underbara människor i mitt liv. "Pratade" lite med en viss fantastisk grabb som ligger i lumpen just nu, som fick mig att bara känna mig så glad, Reg kom hem!
Aja. Kvällen blev hur som helst alldeles för kort. Frun var tvungen att åka hem (det är ju jobb imorgon) och då fick hela mysigheten ett abrupt slut... Så jag bänkade mig framför tv:n (borde gått och lagt mig, ska upp om 6½ timme nu) och såg en av mina älskade amerikanska (klysch-) serier.
...
När frun berättade att Johan & C/Kalle skulle komma in så kändes det som att vi fyra verkligen skulle kunna ha en riktigt ordentlig utekväll, precis vad jag behövde!
Istället slutade det med att Anton fick ta hand om en liten Emilia som kände sig ganska hjälplös. För vad gör man när man ser att allt är fel men personen/-erna det handlar om inte ser det? Och sen lägger problemet på nån annan? Det går inte att göra något...
Gröndal - here I come
Så va de bestämt! Camillas etta i Gröndal blir min så snart Cindy flyttar ut! ojojoj
Det här är en BRA dag!
- Bestämt att ja flyttar hemmifrån
- Fått ledigt för att åka till NYC 12 april
- Skrivits upp på gästlistan på "Bäst i Stan Galan 2006"
- Är kär och lycklig
= cykla till jobbet
= 15 min på cykel till Söder (typ alla mina vänner)
= närmare frun
= stor balkong
= mitt mitt mitt!
... alltså massa umgås!!!
Master-rök, smygrök & massa kärlek
Massa vattenpipa i helgen. Mitzie, mitt älsk, vad skulle jag göra utan henne?
Var med Åsa på Street, efter att jag gjort något så vettigt som att gå på Socialistiskt Forum. Jag och Åsa och NYC = sant i april (nåja, förhoppningsvis iaf, måste få ledigt från jobbet först...)
Frun har åkt till Thailand, flyget lyfte i fredags! Känns som att det är ett par långa veckor som väntar.
Idag var det innebandy igen. Ullis är sjukt snygg i sina blonda lockar! Å i januari blir det 90-tals fest (tackar och bockar, briljant idé som kom till liv tack vare Martin).
Sedan va de ju en sak till. En pojk som heter Anton, som är det finaste jag vet. Dessutom är han smart som få, hur lyckades jag hitta så rätt? =)
Som sagt, lycka! Fattas bara några detaljer. Några fantastiska grabbar som det var alldeles för länge sedan jag träffade (håller på och bokar in fika för fullt!) och så tre brudar. Brudar som är långt bort. Men man kan leva ganska länge på minnen också har jag märkt!
Bakis & lycklig, en omöjlighet?
Vissa kvällar är det som att hjärnan hakar upp sig, klumpen i magen vill inte försvinna och marken dras långsamt undan under ens fötter. Vilken famn håller egentligen om en när man mår dåligt? Ingen kan ju trösta om man inte kan berätta vad som är fel. Framförallt så kan ingen trösta om man låstas att man mår bra. Men man förväntar sig att någon skall se! Nej, man förväntar sig att En ska se, vad betyder det att den inte ser?
Helgen har egentligen varit helt fantastisk! En lugn kväll hos frun i fredags. SL kunde såklart inte hålla några tider och trots att jag startade min resa 18.13 så var jag framme i Nynäs efter 21… Det blev ett glas vin på en fantastiskt mysig krog nere vid hamnen. Skönt att få prata, att kunna vara helt ärlig och inte behöva vara ett dugg rädd för att man skall ”råka säga något fel”, eftersom att det är okej att prata om allt! Frun lät mig sova ut länge på lördagen och sen drack vi morgonkaffe på vårt gamla stammis-fik.
Igår blev det utgång. Eller: Först middag hos Ullis (mums, varför äter man inte lasagne oftare?) sen tittade vi förbi Annettes (Mitzies mammas) 50års fest, där var coola brudar (för tanter är väl oartigt att skriva!?) som sjöng och män med brittisk accent; Derek! Sen blev det utgång. Sound Clash. Det är något visst med det där stället, det får en att tänka knasiga tankar. Fast jag fick dansa precis så mycket som jag ville, så jag är lycklig!
Men, som sagt, idag är jag bakis å har en klump i magen =(
"Here is the truth about the truth...
Men mitt där ibland alla klyschor så kommer det en och annan som träffar oss. En och annan som vi känner igen oss i. En och annan som vi inte riktigt kan släppa efteråt.
Som alla skämt vi drar med våra kompisar. I varje litet skämt finns det ju ett uns av sanning, eller?
Vi vill inte gärna erkänna det, men det är nog sant.
Vi vill inte erkänna det, för om vi tog åt oss varje gång skulle det göra för ont
"Here is the truth about the truth: it hurts.
De skyddar faktiskt. Alla de där små små lögnerna. De skyddar mycket bättre än man själv vill erkänna. Allra mest skyddar de där små lögnerna som vi lyckas övertyga oss själv om. Man intalar sig att man vet saker, som man inte vet. Att man hört saker, som man inte hört. Att man gjort saker, som man inte gjort. Och framförallt: vi ljuger för oss själva om saker som har hänt, tills de inte har hänt längre. Aldrig någonsin, de har inte hänt!
"... it hurts: so we lie"
Stort silver blev nästan guld på Berns
Visst, DIF borde haft en straff, men de fegisarna hade ändå inte vågat sätta den i mål! Stort silver första året efter superettan är helt klart mycket väl godkänt!
Det var fantastiskt att få vara med under kvällen, se grabbarnas glädje (fast några få var mest sammanbitna). Pratade med en massa killar som man ser på Råsunda varje match, men som man aldrig sagt något till, det var skoj. Nya bekantskaper är helt klart min grej.
Nästa år blir det guld! Då ska det festas ännu mer, inatt drömde jag om festen, eller i alla fall hur festen kunde slutat, men den drömmen skall endast leva kvar djupt inne i min hjärna
Förövrigt var jag i Karlstad freda - söda och var på opera och vilade upp mig inför söndagens match och fest.
